Människor samtalar inte längre med varandra. De berättar för varandra. Dialoger har blivit monologer.

Någon säger något. Istället för att lyssna förbereds en replik. Det blir ett krig. I krig är ingen intresserad varför motståndarens avancemang såg ut som det gjorde. Det är slöseri med tid. Tid som kan användas till att sätta upp ett anfall.

När samtal övergår i krig försvinner den egentliga meningen med ett samtal. Det handlar istället om att bräcka den andra. Om att vara snäppet värre.

Den egentliga lyssnaren är en tredje person. Någon närvarande men ingen påtänkt deltagare. Någon utanför de två monologerna. Ställer denne en följdfråga skulle ingen lyssna. Trots att all behövlig grund för frågan finns. Men ingen skulle förstå varför eller varifrån frågan kom.

Lyssna mer på den tredje personen.

Alltså, jag måste få meddela dig en sak som jag först nu förstått som en rörande fin komplimang för din blogg: jag går nästan aldrig in på Internet någon annanstans än på biblioteket/datorsalarnas datorer på universitetet. Där blir det emellertid något fett jävla fel varje gång jag går in på din blogg så att hela Internet-tjänsten fryser till i tio minuter. Trots detta väntar jag snällt under denna tid och, när datorn slutligen gett med sig, så läser jag dina blogginlägg med stor behållning.



Och sedan måste jag få kommentera på det du skrev på min blogg: "Rosemary's Baby" romantiserar livet i en lägenhet? Var det ironiskt? 8D Jag minns bara när hon käkade rått kött. Det är en skitbra skräckis dock. Har tyvärr inte sett de andra Polanski-filmerna du listade, men jag ska absolut ta och göra det. Han är en väldigt skicklig regissör, ska bli spännande att se hans senaste, "Carnage", när den kommer ut. Kanske allra mest för att jag hört att min favvis-filmmusik-skapare Alberto Iglesias gjort musiken till!

Det var menat som en komplimang! Jag gillar verkligen din blogg.



På min hemmadator fungerar din blogg utmärkt, men inte på universitetets dator. De säger att det blir något fel med skriptet eller något. Skumt.

sv: Du måste verkligen, verkligen se den! Den är helt fantastiskt. Grät så jag vet inte vad. Du skulle säkert gilla den!

Så jäkla sant!

Jag håller verkligen med. Och det värsta som finns är när man inte vill ha en sån dör dubbelmonolog med någon annan, utan vill att personen i fråga ska lyssna. Man säger något som man tycker är viktigt och tror/hoppas att personen lyssnar för att sedan inse att den inte alls gjorde det när den börjar prata om något helt annat (sig själv).