att vara någon annan
Gick Götgatsbacken ner en kväll häromsistens. Slussens t-bana till höger. Senhöst-väder i luften. Mycket folk ute. Semi-lönehelg. Någon ropar högt från sidan.
"Mattias!"
En gång till.
Jag tittar upp smått. Fortsätter gå en bit. Är mitt uppe i ett samtal med mitt sällskap på två vänner. Vi är hungriga och diskuterar ett sent middagsställe. Någon ropar högt en gång till.
"Mattias!"
Någon springer ifatt mig med raska steg. Någon ställer sig framför mig. Någon tittar på mig. Med uppspärrade ögon. Med glad och förhoppningsfull blick. För sista gången säger någon namnet en gång till. Den här gången med mer känsla och lägre ton.
"Mattias."
Det går någon sekund. Någon ser fel.
Jag heter inte så. Det såg hon nu. Besviken och generad ursäktar hon sig kort. Jag säger att det är lugnt eller att det inte gör något. Minns inte ordagrant. Men det gjorde verkligen ingenting. Det var verkligen jättelugnt.
Under den första halvan av historien var jag den hon sökte. En arbetskamrat. Eller en nära vän. Eller en borttappad själsfrände. Eller en tidigare livskamrat. Eller en potentiell livskamrat. Efter andra halvan av historien var sanningen bekräftad. Jag var ingetdera.
Det var längesedan jag fått uppleva sekunder som dessa. Sekunderna av att någon väljer att springa ett tjugotal meter för att hinna ifatt mig. Tyvärr var de sekunder av att inte vara mig själv. De var sekunder av att vara någon annan. Det kunde varit jag. Det var det inte.
Nästa gång är det på riktigt.
men åh, bara jättefint. det där är bara sådant som händer andra (även om det var du). fast liksom, ja, du fattar. hähä
Det är en konstig känsla när någon tar en för någon annan.
Det var väldigt fint beskrivet.
Usch, känner igen mig. Han/hon blir så besviken när han/hon ser att man inte är den rätta personen.
Sv: Hoppas hoppas. Det får som sagt gärna ta några månader.
åh, vill till båda platserna!!! berlin pga har gått på tyska alla åren i skolan och det känns bortkastat om man ej använder det. polen pga att det känns lite mindre "förstört" av människor än tyskland/berlin. känns lite mer typ fräscht och som att man skulle hata lite mindre där. hä.hä.hä.
>Jag har inte sett alla ännu men The royal tenenbaums och Fantastic Mr Fox är helt klart mina favoriter. Men jag tycker också väldigt mycket om Life Aquatic och Rushmore. Däremot hade jag lite problem med Darjeeling Limited för den blev så himla långtråkig, tyvärr. Men alltså, ingen gör filmer som Wes Anderson!
sv: Haha, vad härligt! Ta en titt under fliken Musik och film så hittar du mer filmer jag gillar. Åh, du måste verkligen se Almost Famous, den är så otroligt bra. Och skådespelarinsatserna är bara underbara.
Ja det är ju så. Samhället är verkligen inte byggt för att man ska kunna ta en paus i pluggandet innan man börjar igen. Tråkigt. Men men, förr eller senare så dyker det väl upp ett jobb.
Du skriver så fruktansvärt bra så jag vet inte vad. Imponerande!
