På pendeltåget jag åker med varje dag kan man välja att antingen åka framlänges eller baklänges.

 

Om jag får välja åker jag i ett baklängessäte. Många föredrar motsatsen. Annars mår de illa, säger dom.

Men om man åker baklänges hinner man med att se omgivningarna och det man lämnar mycket längre tid. Dessutom blir resan kortare. Man är framme när man i själva verket är någon annanstans. Prova själv.

 

Det är klart. Om jag inte har lust att se tillbaka på något sätter jag mig i det säte som bara låter omvärlden och nuet svischa förbi. Då är det lättare att glömma det som föregått. Och ibland vill man faktiskt bara det.

 

Annars är jag mestadels är en tillbakablickare. På gott och ont. Vad är du?