Att åka pendeltåg och se tillbaka
På pendeltåget jag åker med varje dag kan man välja att antingen åka framlänges eller baklänges.
Om jag får välja åker jag i ett baklängessäte. Många föredrar motsatsen. Annars mår de illa, säger dom.
Men om man åker baklänges hinner man med att se omgivningarna och det man lämnar mycket längre tid. Dessutom blir resan kortare. Man är framme när man i själva verket är någon annanstans. Prova själv.
Men om man åker baklänges hinner man med att se omgivningarna och det man lämnar mycket längre tid. Dessutom blir resan kortare. Man är framme när man i själva verket är någon annanstans. Prova själv.
Det är klart. Om jag inte har lust att se tillbaka på något sätter jag mig i det säte som bara låter omvärlden och nuet svischa förbi. Då är det lättare att glömma det som föregått. Och ibland vill man faktiskt bara det.
Annars är jag mestadels är en tillbakablickare. På gott och ont. Vad är du?
Samma ord, annan mening
Nej, det menar du inte!
Nej, det menar du inte!
Nej, det menar du inte!
Nej, det menar du inte!
Nej, det menar du inte!
Nej, det menar du inte!
Att älta
Sa jag rätt?
"Jag skulle väldigt gärna kunna tänka mig det".
Hur lät det?
Varför sa jag 'väldigt gärna' istället för ett enda ord. Det kunde tagits bort. Hela meningen kunde ha kortats ned. Meningen är dessutom felkonstruerad. Och varför ska jag alltid låta så objektiv?
Det är inte bra att läsa böcker mer än att prata. Då blir språket därefter. Som att läsa innantill. Fast att prata innantill. Att bli ospontan. Bara för att det låter så. Men allt måste ju inte vara som det låter. Hoppas de förstår det.
Det är inte bra att läsa böcker mer än att prata. Då blir språket därefter. Som att läsa innantill. Fast att prata innantill. Att bli ospontan. Bara för att det låter så. Men allt måste ju inte vara som det låter. Hoppas de förstår det.
Till slut har jag glömt.
Vad sa jag egentligen? Eller sa jag något överhuvudtaget?
Att höra fel
Hon önskade mig en trevlig helg.
Jag tyckte det lät som "Tack för hjälpen!". Det hade passat för situationen och de rådande omständigheterna. Därför svarade jag: "Det är lugnt".
Lugnt? Behövde hon inte önska mig en trevlig helg? Har jag alltid bra helger som inte behöver önskas bli bra? Nej, det stämmer inte.
Å andra sidan vet jag inte om hon hörde mitt svar. I alla fall inte att döma av hennes gensvar. Kanske brydde hon sig egentligen inte. Kanske brydde hon sig inte om att jag skulle ha en lugn helg.
Å andra sidan vet jag inte om hon hörde mitt svar. I alla fall inte att döma av hennes gensvar. Kanske brydde hon sig egentligen inte. Kanske brydde hon sig inte om att jag skulle ha en lugn helg.
Till slut tänkte jag att båda hade hört fel. Ingen av oss hade hört varandra. Vi kunde ha sagt vad som helst.
Det kändes bra. Då blev jag lugn.
