Hängde med polare. Var på söder. Musikaffärtätaste stadsdelen. Likväl den bästa.

Gick omkring. Tog en fika på götgatspuckeln. Kaffe och morotskaka. Dödligt god sådan.

Det märks att det är vår.

Jag hittar nya saker varje dag. Igår stötte jag på något nytt. Det är nu du ska sätta igång ljudfilen nedan.



Det här är öppningsspåret på bandets senaste skiva. Hardcore Will Never Die, But You Will. Om livet vore en film skulle den här vara ledmotivet.

Samtliga spår skildrar olika stunder.

White Noise symboliserar de glada stunderna. De dystra. Och. De ensamma. Samt. Då våren är på ingång. När solen lyser. Naturen har sovit färdigt. Då erfarenheten väcker en till liv och talar om att inte hoppas på allt för mycket.

Nytt och bra från förorten.

Jag är inte mörkrädd. Är du?

Brukar sällan vara en sucker för nyare popmusik. Det har inte fallit mig in. Av principskäl.

Döm om min förvåning. Det alldeles för kritikerrosade nysläppet av Lykke Li har lyssnats igenom flera gånger.

Dystert och melankoliskt. Vackert.

'

Visiterade stans alla musikaffärer igår. Behövde inspiration. Provade gitarrer. Är sugen på en ny. Fick mersmak.

Är fast i ett riff. Så hårt. Så gammalt. Så jävla bra.

Våga inte missa brytningen som kommer vid 1:14 in i klippet.

Konsert ikväll. The National. På djurgården. En bit att åka. Värt.