Man vet aldrig vad som väntar bakom hörnet.

Indignerad: upprörd, förbittrad, förorättad.

Favoritstäder. Alla har en. Eller flera.

Göteborg är och kommer förbli lantisarnas förstaval. Varför? Göteborg är inte Stockholm. Helt enkelt.

Att välja andra staden i landet visar på det naturliga föraktet mot överheten. Det som är tillåtet i Sverige. Det är tillåtet att se ner på de som har mer.

Till och med stockholmarna hatar huvudstaden. Det hör till i rollen som stockholmare. Självhatet.

Istället gillar de Los Angeles. För där är det så varmt och alla har drömmar till skillnad från resten av världen. Och London. Det är så amerikanskt men fortfarande så europeiskt. Men allra mest New York. För där finns gula taxibilar.

Ingen älskar Stockholm. Det är synd.

Det var mammor som köpte godisremmar och oprutbara tjockkorvar till väntande pappor med barn på axlarna. Det var äldre par utan remmar och korvar. Muttrandes i bakgrunden.

Alla stod i en ring. Runt en brinnande hög av grenar. Majbrasan. Det var också en liten skara män och kvinnor som sjöng om sköna majmånader och friska vårvindar. Med hjälp av högtalare.

Sen gick alla hem. En efter en.

Valborgsmässoafton. Sveriges kortaste högtid.