Var ute och gick i skogen idag för första gången på ett bra tag.







Med anknytning till bilderna ovan och mitt humör vill jag även passa på att tipsa om lite skogsromantik i populärkulturen.



Klippet är ett utdrag ur kortfilmen Skinnskatteberg. Erik Enocksson har gjort musiken. Han har dessutom komponerat ljudspåren till de svenska filmerna Farväl Falkenberg, Apan och Man Tänker Sitt.

Jag gillar Kent. De är ett av mina absoluta favoritband.

Imorgon släpps deras nya skiva. Idag hade de därför en lång och välkomnande presskonferens för alla intresserade. Någon du i helhet kan se här.

Häromveckan efterlyste därför musiksajten PSL åsikter om vilket av Kents nio studioalbum som är det bästa. Dessutom bad de om att få in recensioner till favoritplattan i fråga.

Jag röstade på "Du och jag, döden" och skrev en recension som motivering. Den blev publicerad.

Resultatet av omröstningen kan du se via länkarna nedan.

Plats 5-9.

Plats 1-4 samt min recension.

För er som inte såg den guldbaggebelönade dokumentären "At Night I Fly" på SVT2 igår. Gör det på SVT Play.



Filmen är inspelad under flera år på ett av USA:s mest ökända fängelser. Vi får följa livstidsdömda fångar i fantastiska porträtt. Många i filmen har även fått straff som sträcker sig längre än ett människoliv.

Trots att det är en dokumentär kan det lätt formas stereotypa karaktärer och en väntad dramaturgi. Det är inte fallet här. Det är för en gångs skull kul att se något annat än en oskuldsfull Morgan Freeman-figur. Någon sån syns nämligen inte till. Heller inga nycklar till frihet. Den är dessutom svenskproducerad.

Bara en sån sak.

Häromdagen hade jag en diskussion om film. Den utspelade sig i kommentarsfältet i en blogg. Diskussioner av det slaget var något jag ofta sysslade med förut. Bland annat genom en politiskt vinklad blogg jag själv hade. Men inte minst genom att kommentera andras.

Jag är politiskt intresserad. Det har jag varit sedan gymnasiet. Men den senaste tiden har jag varit föga flitig att nätdebattera och ens skriva om det.

Vad har film och politik gemensamt? Inte särskilt mycket skulle många säga. Inte på ytan i alla fall. Jag menar att det finns ett stort samband.

För att återgå till den nämnda diskussionen.

Det exakta meningsutbytet är ointressant. Kommer därför inte återge hela konversationen. Det hela bottnade i huruvida filmer skapas enbart av kommersiella syften, varför de i sådana fall premieras framför andra och varför det är eller borde vara så. Varvid jag tog den sida som ser ner på de enorma reklamkampanjerna som framhäver det gemene man verkar gilla mest. Det som bidrar till att Svensk Filmindustri blir mer eller mindre tvungna att boka in en tänkt kassakossa i två hundra biografer. Detta medan mindre filmer med begränsade resurser får nöja sig med att visas på små biografer enbart i storstäderna.

Filmsnobberi kan tyckas. Främja mångfald säger jag.

Hur som helst. Vi kom inte överens. Vi accepterade varandras syn på saken och jag la ner mitt argumenterande för ett mer nyanserat utbud av film.

I efterhand var det hela intressant att se på utifrån.

Jag tror att intresset för politik kan det te sig på samma sätt som vi på fysiklektionerna fick lära oss om energi. Det kan aldrig förstöras. Bara anta olika former.

Ränderna går aldrig ur.

Jag har en katt man kan räkna ut omkretsen på med hjälp av π.

Var helt slut när jag kom hem ikväll. Hungrig och godissugen.

För att stilla sötsuget tog jag en röd och vit polkagrisstång som låg i skafferiet. En äkta från Gränna. God som fan.

Två timmar senare var den uppäten. Det smakade mint.

Tog då ett tuggummi som sägs göra tänderna gott. Det smakade mint.

Sen blev jag trött och bestämde mig för att sova. Men först borstade jag tänderna med tandkräm. Det smakade mint.

Då tänkte jag på en låt av The Cure. Inte bästa låten. Men videon är fin.

Och den smakar mint.

Jag har precis börjat läsa en bok. "Allt" av Martina Lowden. En bok för dig som gillar ord.

Den både stör och fascinerar mig. Ibland slår den huvudet på spiken. Samtidigt som jag ibland tvingar mig själv till att fortsätta. Det är det som gör den läsvärd. Hade den bara haft den ena egenskapen hade jag nog slutat efter första sidan.

Blev mer nyfiken. Lyssnade därför även på hennes Sommarprogram i P1 som hon hade för ett par år sedan. Något jag både gillade och inte. Trots att igenkänningsfaktorn ibland var riktigt hög. Men det kanske var en bidragande orsak. Lyssna själv.

Det är långfredag och en dag kvar till vårens högtid. Trots detta snöar det. Ett väder som inte ens var påtänkt i Stockholm under hela julhelgen. Bättre sent än aldrig.

Vaknade ovanligt tidigt för att vara en ledig dag. Dessutom har det snöregnat halva dagen. Därför har dagen kännts som en extra lång typ av fredag.

PS. Låtsas att bilden ovan är jättegrön. Det är den egenligen. Men för att den skulle passa in på den här sidan var jag tvungen att svartvita den.

På listan över saker som inte går att äta tyst har banan alltid legat som ohotad etta. Men igår upptäckte jag att även ägg fungerar på liknande sätt. Om än inte med samma intensitet.

Det tog mig dock en dag innan jag förmådde mig själv att berätta det. Behövde bara tänka över det hela.

Hur som helst. Det bådar gott inför påsken.

Bryter tystnaden för att tipsa om en fantastisk dokumentär.

Musik special på SVT handlade häromkvällen om Simon & Garfunkels skiva "Bridge over Troubled Water". En sevärd timme med världens bästa mysmusik.

Se även den tidigare delen i programserien. Den om amerikanska musiker på besök i Nordkorea. Ett land som fortfarande lever i det ljuva 1960-talet.

Är annars måttligt road av stora orkestrar. Men i den här kontexten funkar det. För det är ett fantastiskt dokument över hur främmande musik får ta plats i ett extremt slutet land.