Det är den 31:a oktober och det är officiellt sett Halloween. Att de fletsa fester äger rum lämplig helgdag kring datumet är en annan sak.

 

Tänker inte skriva någon längre redogörelse för vad jag tycker om skräckfilm, det gjorde jag förra året. Tänkte snarare, helt sonika, rada upp några filmtips som kan passa för ändamålet. En lista i alfabetisk ordning med tio tips där jag blandar högt och lågt, familjefilm och barnförbjudet, rysare och ren skräck, välkänd och lite mindre välkänd.

 

Kom jättegärna med fler tips. Helst någon film gjord innan 1990.

 

Behind the Mask: The Rise of Leslie Vernon (Scott Glosserman, 2005)

The Crow (Alex Proyas, 1994)

 

Eftersom det är så långt glapp mellan David Lynchs filmer har många nu guldläge att ta fasta på hans signum som regissör. Här är en video som tar fram det läskigaste ur hans korta klippserie Rabbits (David Lynch, 2002).

 

Fantastisk video. Stämningsfull låt.

 

 

 

 

[...]

 

Broder Daniel - Only Life I Know

Det finns indie-filmer och de finns de som försöker efterlikna indie-filmer. Till den senare kategorin hör filmer som Garden State (Zach Braff, 2004) och (500) Days of Summer (Marc Webb, 2009). Filmer som tror att det räcker med att spela så pass många The Smiths-låtar i bakgrunden som möjligt. (Inget ont om dessa, jag gillar dom verkligen, tro mig). Men sedan finns det de "riktiga" independent-filmerna. Till dessa hör bl a Jim Jarmuschs filmer.

 

Jim Jarmusch var en av de mest inflytelserika regissörerna under independent-boomen som startade i 1980-talets USA. Hans första film, Permanent Vacation (1980), gjordes i samband med hans sista år på filmskolan i New York. Det var dock med filmer som Stranger Than Paradise (1984), Down By Law (1986), Mystery Train (1989) och Night On Earth (1991) han kom att skapa sig ett namn.

 

En två minuter lång dansscen från debutfilmen Permanent Vacation:

 

 

Tom Waits spelar (?) här en avdankad DJ. I den här scenen möter han en alltid lika välspelande Roberto Benigni i Down By Law:

Kort konversation om ett plommon i Mystery Train:

 

Med sin säregna stil av långa scener, underfundiga dialoger och fantastiskt fint foto inspirerade han, enligt utsago, en regissör som senare fick sitt stora ekonomiska genombrott med Pulp Fiction (Quentin Tarantino, 1994). Intressant med tanke på att den icke-linjära berättelsen och de snabba rappa dialogerna om allt och ingenting anses av många vara Quentin Tarantinos signum.

 

Aldrig sett en Jim Jarmusch-film?

Börja baklänges. Börja med en av hans senare filmer, Broken Flowers (2005). Bill Murray spelar visserligen sig själv, men han gör det jävligt bra i en film om förfall och sökandet efter något meningsfullt.

 

Nu är hösten här på allvar och jag har fantasilöst bytt till en årstidsenlig skrivbodsbakgrundsbild föreställande New York i höstskrud.

 

Det finns många filmer som tagit fasta på det fina i att skildra höst på film. Främst kanske många tänker på skräckfilmer som inte allt för sällan utspelar sig i skarven oktober-november. Många av dom är tyvärr undermåliga. Det finns även en del kärleksfilmer som utnyttjar höstens romantik (i dubbel bemärkelse), smaka bara på titeln Höst i New York (Autumn in New York, Joan Chen, 2000).

 

Den film jag tycker bäst skapar känslan av att man vill ha lövlösa träd omkring sig året om och dessutom få en att önska att man var internat-elev på ett av USA:s mest eftertraktade universitet är Döda Poeters Sällskap (Dead Poets Society, Peter Weir, 1989).

 

Robbie Williams spelar här John Keating, professor i engelska, som med sin speciella pedagogik snabbt blir omtyckt av skolans elever. Med mottot om att "fånga dagen" och uppmuntrandet om att elever borde tänka i nya banor retar han upp skolans konservativa lärare.

 

Scenen i klippet visar när John Keating (Robbie Williams) leder en övning i eget tänkande.

 

Har du tips på andra filmer som utspelar sig på hösten?

 

En anledning till att ingen säger sig vara intresserad är att de inte behöver. Ingen behöver bry sig när man mår bra. Det är synd att känslan av att vara belåten gör att tankarna slutar komma. Varför funderar ingen på "varför"? Varför mår vi bra?

 

Inget har bara skett utan anledning.

 

Tycker det är på tiden att visa en bra låt.

 

För ett år sedan tipsade jag om synthpopduon Kite. Inbillar mig att det är förvånansvärt få som känner till dom. Det borde vara några fler.

 

Låten i inlägget är en cover av den svenska trubaduren Fred Åkerströms (1937-1985) "Jag ger dig min morgon". Videon är en inofficiell sådan av ihopklippt material ifrån en film av tyska stumfilmsregissören F. W. Murnau (1888-1931). Kombinationen fungerar förvånansvärt bra.

 

1. Lågstadiet - Vad?

 

2. Mellanstadiet - Hur?

 

3. Högstadiet - Vad och hur?

 

4. Gymnasiet - Vad, hur och varför?

 

 

5. Högskola/universitet - Varför vad? Varför hur? Varför varför? Varför eller? Eller varför vad? Eller varför hur? Eller varför varför? Eller varför eller? Eller vad kan vara hur om varför är eller eller vad?