Jag har aldrig sett så mycket film som år 2012. Biobesöken har avlöst varandra. Likaså dvd- och bluray-kvällarna på hemmaplan.

 

I det här inlägget finns dock bara, återigen utan rangordning, de filmer jag under året sett på bio och gillat mest.

 

Håll till godo.

 

Tyrannosaur (Paddy Considine, 2011) (Filmen hade premiär i Sverige 13/1-2012)
Brittiskt diskbänksdrama i indie-skrud (Läs: säkerligen omtyckt av This is England-fanatiker). Extremt enkel förpackning med tungt och gripande innehåll.

 

Trailer:

 

The Dark Knight Rises (Christopher Nolan, 2012)
En fin avslutning i en trilogi som gjorde det tufft för alla att gilla superhjältar. De fick mig dessutom att acceptera Christian Bale som skådespelare. Det är starkt nog.

 

Trailer:

Palme (Maud Nycander & Kristina Lindström, 2012)
Det sägs att när Olof Palme mördades på öppen gata 1986 förändrades Sverige för alltid.

Som tur är låter regissörerna inte, det ännu olösta och sönderpratade, dådet få allt för stor plats i denna dokumentär som sågs av fler än 300 000 på bio. Istället visas bilden av ett Sverige som jag och alla andra födda efter 1986 skulle se som väldigt avlägset jämfört med dagens där främlingsfientlighet och individualism tagit överhanden.

Bortsett från hantverket och de historiska ögonblick som filmen har att bjuda på är den oerhört viktig. Den borde ses av betydligt fler.

 

Trailer:

 

Laurence Anyways (Xavier Dolan, 2012)
En episk och storslagen (ja, de betyder samma sak) film om ett ämne många inte skulle ta i med tång. Viljan av att förverkliga sig själv och bara vara den man vill vara har jag aldrig sett på ett accepterande sätt. Det tunga och problematiska lämnas enbart till marginalen i en film som dessutom är väldigt vacker att bara titta på. Snacka om att utnyttja fotokonsten.

Det är för övrigt den enda film jag sett fler än en gång på bio.

 

Trailer:

Holy Motors (Leo Carax, 2012)
En homage till filmkonsten i sig. Här finns alla genrer; komedi, science-fiction, drama, kriminalfilm och tecknat. Kanske är den komplexa handlingen en utgångspunkt och ett medvetet drag för att bara ta in filmen som den är. Gilla eller inte gilla. Välj själv.

Trailer:

 

---

Bubblare:

---

Cockpit (Mårten Klingberg, 2012)
Jag hatar begreppet 'svensk film'. Mest för att jag avskyr när en nationalitet används som adjektiv. Det finns så mycket som är fel i det. Men också för att mångas beskrivning lyder något i stil med ett tvärsnitt av alla kriminalfilmer som gjorts med Peter Haber i huvudrollen.

Cockpit har flera ljusglimtar och du väljer vad du vill fokusera på. Låter det flummigt? Det är det inte. Det är bara en förutsättning för vad som kännetecknar en bra film som är gjord i vilket land som helst.

 

Trailer: