Sa jag rätt? 

 

"Jag skulle väldigt gärna kunna tänka mig det".

 

Hur lät det?

 

Varför sa jag 'väldigt gärna' istället för ett enda ord. Det kunde tagits bort. Hela meningen kunde ha kortats ned. Meningen är dessutom felkonstruerad. Och varför ska jag alltid låta så objektiv?

Det är inte bra att läsa böcker mer än att prata. Då blir språket därefter. Som att läsa innantill. Fast att prata innantill. Att bli ospontan. Bara för att det låter så. Men allt måste ju inte vara som det låter. Hoppas de förstår det.

 

Till slut har jag glömt.

 

Vad sa jag egentligen? Eller sa jag något överhuvudtaget?