Jag gillar film. Men trots att jag sett ett onaturligt antal filmer det senaste året vill jag ännu inte titulera mig som filmnörd. Det vore ett hån mot de egentliga fanatikerna. En bekännelse som borde vara bevis nog för att jag är på väg att bli en själv.

Mitt maniska filmintresse tog sin början via filmer som Halloween (1978), A Nightmare On Elm Street (1984) och The Shining (1980). De har alla två gemensamma nämnare. De är skräckfilmer. Och. De har parodierats.

Halloween (Alla Helgons Blodiga Natt. förf. anm.) är en, på många sätt, utmärkt film. Den var banbrytande 1978 men är utskrattad 2011. Numera går det inte att se en skräckfilm utan att bekvämt se igenom precis allt.

Skyldiga till detta är få. Främst filmbolagen. De har alltid haft en välvilja i att pumpa ut så många uppföljare som möjligt. Alla med ett identiskt innehåll som dess föregångare. Upprepningarna har i sin tur avdramatiserat den egentliga kontentan med en skräckfilm.

Det har funnits ljusglimtar. Regissören Wes Craven, ytterst ansvarig till att det långa filmtåget A Nightmare On Elm Street (1984) en gång startade, är en av få filmskapare som bringat nytt liv i genren. Efter ett decennium av klichéer kom Scream (1996) ut på biograferna och vände upp och ner på det mesta. Tillagad av gamla ingredienser. Fast ändå inte. Rolig fast ändå läskig. Sättet att göra film genom medveten parodi låg då rätt i tiden. Något som senare förstörts av seglivade Scary Movie-serien. Tyvärr.

Ytterligare exempel på lyckad modern skräckfilm är The Blair Witch Project (1999). Med ett briljant PR-trick och autentisk känsla i fotot blev den en trendsättare. Men även den blev bortflamsad av redan nämnda filmserie.

Vill du se något nytt? Glöm då alla nyproducerade rysare. Konstigt men sant. Se istället gamla godingar som Psycho (1960), Rosemarys Baby (1968) eller The Omen (1976). Filmer som ännu, trots sin ålder, inte blivit sönderhackade. Filmer som är inte bara skrämmer utan även lämnar kvar en obehaglig stämning hos dig. Filmer som bjuder på kvalité rakt igenom.

alltså, jag beundrar människor som kan uttala sig om skräckfilmer på riktigt.

1. för jag skulle aldrig kunna se en enda film (bortsett från the shining).

2. för att det krävs att ha sett många för att kunna skriva någonting om det och de flesta som uttalar sig om skräckfilmer är typ; "och jag bah såg det hundramiljonte saw-filmen, shit, alla bara skrev utom jag" typ. alltså, de håller sig till en film och tycker att de är experter och man tappar respekten där.

3. för att de enda som kan uttala sig om det är de som sett alla "gamla tråkiga klassiker som inte är ett dugg läskiga" och därför kan bedöma filmerna i sin helhet.

4. bara för att det bara är balla (och få) människor som också sett filmer tidigare utkomna än 2005.

alltså, jag var jätteseriös. lite hatisk sådär. och med filmerna är det för att jag är så dödsrädd. och sedan att man vet att det är skräckfilm och ska vara läskigt gör att man sitter och väntar på att få en hjärtattack, vilket leder till att man får det hela tiden.

åh, vilket underbart inlägg! blev alldeles exalterad av det eftersom jag är helt galen i skräckfilmer.



jag är dock ingen finsmakare som du. jag ser i princip alla skräckfilmer jag kan komma över, och jag älskar faktiskt när det görs parodier av dem. jag älskar dåliga skräckfilmer och att se dem lite mer som komedier (jag dör till exempel av skratt i japanska filmen "one missed call" när protagonisten får för sig att krama det slemmiga, haltande och extremt rödögda liket. eller när den där tjejen som är demonförföljd känner djävulens andedräkt mot sitt hår i "paranormal activity." hur kan någon tycka det är läskigt? xD), men jag vill ändå tipsa om tre stycken som jag tycker är så pass bra att man vill se om dem: "the ring" (både japanska och amerikanska), "house of the devil" (har en känsla av att du verkligen skulle älska den, att döma från de som du skrivit om här) och "shelter" (jättebra skådespeleri, och så är den faktiskt riktigt läskig, tycker jag.) du har säkerligen sett dem allesammans, men ändå. och "blair witch project" är en av mina absoluta favoriter! skitläskig och skitbra. men ja, den hade du ju redan skrivit om.

tack för en lång kommentar till mig med! jag gillar också "v för vendetta" väldigt mycket, även serieboken är himla bra.



åh, men då måste du verkligen se "house of the devil" och "shelter", de är båda väldigt underhållande. "shelter" är väldigt spännande och engagerande, "house of the devil" är gjord av en regissör som älskar gamla skräckisar från typ tidigt 80-tal, och han har verkligen ansträngt sig för att få filmen att gå enligt den stil som skräckfilmer hade på den tiden.



och ja, japanska "one missed call" är hemskt dålig, men den amerikanska versionen är Ännu sämre. den är verkligen ett enda stort skämt. tror inte den blev speciellt uppmärksammad i sverige ens på grund av det. öppningsscenen är som hämtad ur "scary movie", och så ska det föreställa läskigt. herregud, den är så dålig att den nästan blir sevärd på grund av det.



nu vet jag att jag är på god väg att slänga ihop ett ännu längre inlägg här, men nu när jag skriver till en skräckfilmsfantast som sett "one missed call" så måste jag passa på att fråga: hur är "one missed call 2"? för jag minns en film jag såg för många år sedan som jag tror var ganska läskig och som jag tror spelade på samma tema, kan ha varit uppföljaren, men jag är verkligen inte säker på om det ens finns en sådan på "one missed call". det fanns i vilket fall som helst bland annat med en en läskig grej om någon epidemi i en by, där en synsk flicka pekade ut vilka i byn som skulle dö inom några dagar. de i byn var emellertid inte så pigga på hennes förutsägelser, och såg det istället som att det var hon som 'förbannade' alla hon talade med till att dö inom några dagar. så byfolkets lösning var, i sann skräckfilmsanda, att helt enkelt sy ihop munnen på flickan och slänga ned henne i ett gruvschakt. är 99 % säker på att det var japanskt, och ganska så ruggigt. har fortfarande inte kommit underfund med vilken film det är dock, så... lika bra att fråga dig. något du känner igen? 8)

åh, okej. men det var värt att fråga i alla fall, haha! jag får helt enkelt ta och hyra "one missed call 2" någon gång och se efter.



och nu måste jag ha uttryckt mig oklart: det är "house of the devil" som är gjord i gammal stil, inte "shelter". den sistnämnda är väldigt modern. "house of the devil" har ingenting gemensamt med "drag me to hell" i uttryck, men tanken bakom kan mycket riktigt ha varit liknande. jag gillade inte den filmen så värst, "drag me to hell" alltså, men den var ju rätt så rolig i alla fall. jag blev dock förvirrad av den, visste inte om jag skulle ta den som en komedi eller om jag skulle ta den som en skräckfilm. förstod inte riktigt avsikten.



haha, nu lät jag visst själv som en finsmakare!

Blair witch project är riktigt bra tycker jag. :)



Sv: Nej, det var den första Scream-filmen jag såg. Men för mig ska en lyckad skräckfilm vara en film som jag ångrar att jag sett efteråt, haha ;)

haha jag älskar också skräckfilm men sen på natten när man ska sova så skiter man på sig hahah

sv: ja bra!! så bra film alltså! tillhör det bättre av det lynch gjort