Att säga att man uppskattar livet innebär därmed att man skyltar med att man haft en annan tillvaro dessförinnan. Principen förutsätter det.

Ingen kan vara nöjd med livet om man inte upplevt motsatsen. Således är världens gladaste människor även de som har kämpat mest. Eller?

Om inte annat borde det vara så. Men som Oscar Wilde en gång sa: "Livet är inte rättvist och det är tur för de flesta av oss att det inte är det".

Jag gissar.