Först ville jag bli brandman, för alla andra i förskoleåldern ville bli polis.

Senare ville jag bli fotbollsmålvakt, för alla andra ville bara göra mål.

Efter det ville jag bli musiker, för alla gillade bara att lyssna på musik.

Lite senare ville jag bli politiker, för alla andra trodde att världen inte gick att ändra på.

Nu är jag "vuxen" och kan bli vad jag vill bli. Men jag har lärt mig att man inte behöver veta. Det är själva poängen.

 

Det är bra. För just nu har jag ingen aning om vad, för det verkar alla andra göra.