Paris i filmens värld
Eftersom jag ska besöka Frankrikes huvudstad nästa vecka för första gången i vuxen ålder tänkte jag passa på att rada upp några filmfavoriter med stark anknytning till Paris.
Paketeringen av Paris-estetiken, där alla går omkring i ett guldskimrande ljus och dricker kaffe, har snudd på blivit en genre i sig och i många fall ett försäljningsargument. Lite synd och orättvist kan tyckas. För visst är Paris långt ifrån en stad utan problem. Paris är också de gigantiska klassklyftornas stad. Och även om de filmerna också finns kommer inte någon av nedanstående vara av den sorten.
Det handlar nog, trots allt, mest om min fäbless för det romantiserade (den idealiserade betydelsen av begreppet) Paris. Något som så många gånger filmatiserats. Lite senare i livet blev jag varse om filmer från "franska nya vågen", filmer gjorda med relativt låg budget och "on location" som inte sällan går ut på att visa unga flanörer som njuter av livet på deras egna sätt.
Med detta sagt.
För rolighetens skull är filmerna placerade i kronologisk ordning.* Jag vet redan nu att jag kommer glömma några. Till mitt försvar har jag valt att inte nämna fler av samma regissör.
De 400 slagen (Les quatre cents coups, 1959, François Truffaut)
Brukar ofta beskrivas som den film som kännetecknar "franska nya vågen" på bästa sätt. I övrigt är det en fin skildring av livet genom en ung pojkes ögon. Dessutom finns ett par, för oss svenskar, intressanta referenser. Helt klart en "måste se-film".
Se trailer
Till sista andetaget (A bout de souffle, 1960, Jean-Luc Godard)
Om De 400 slagen är den film som kännetecknar franska nya vågen bäst så är Till sista andetaget kanske den bästa i sig. Den har den subtila humorn, stilen och karaktärerna (inte minst en Jean-Paul Belmondo i högform). Till råga på det utspelar sig den i ett stimmigt och svartvitt 1960-talets Paris. Kan det bli bättre?
Se trailer
De älskande på Pont-Neuf (Les amants du Pont-Neuf, Leos Carax, 1991)
Lika drömsk som realistisk. Här visas känslor och utspel på annorlunda sätt. Filmens namn är dessutom så pass konkret att jag inte behöver förklara närmare om vad den handlar om. Det är vad det är och det är hur bra som helst.
Bara en dag (Before Sunset, 2004, Richard Linklater)
Filmen är en uppföljare till Bara en natt (Before Sunrise, 1994, Richard Linklater), kanske den bästa kärleksfilmen som gjorts. Följande gör Bara en dag till en av de bättre uppföljare som gjorts, om inte annat för att den blåser liv i en genre som är alldeles för söndersmetad av Pretty Woman-komplex.
Du ska se Bara en natt innan du ser den här. Om du inte gjort det, se inte trailern.
Midnatt i Paris (Midnight in Paris, Woody Allen, 2011)
Regissören, manusförfattaren, komikern och skådespelaren (och säkert ännu mer) Woody Allen är känd för sina pratiga filmer. Dialoger och monologer står inte sällan för en stor del av hans gedigna katalog av filmer. Dessutom har han flitigt använt flera städer som skådeplats för sina filmer. Inte minst hans eget New York utan även Rom och Paris.
I Midnatt i Paris finns det visserligen dialoger och monologer, men de är något nedtonande. Detta till förmån för den fina skildring av drömmar och staden Paris.
Andra lika sevärda i alfabetisk ordning:
2 dagar i Paris (2 days in Paris, Julie Delpy, 2007)
Amelie från Montmartre ([skitlång originaltitel], Jean-Pierre Jeunet, 2001)
Igelkotten (Le hérisson, Mona Achache, 2009)
Moulin Rouge! (Baz Luhrmann, 2001)
Tag mitt liv (Le feu follet, Louis Malle, 1963)
...och alla övriga Paris-baserade filmer regisserade av Jean-Pierre Jeunet, Jean-Luc Godard och François Truffaut.
*= Ja, jag upptäckte först efteråt att alla bilder i inlägget har ett gemensamt, de visar alla ett par människor som står nära varandra. Låt inte detta hindra dig. Filmerna har mer att erbjuda än så.
Kommentarer
Trackback
