Jag ska dock, i några inlägg framöver, med ojämna mellanrum försöka gå igenom de filmer jag har som mina favoritfilmer.

Jag börjar med den mest självklara och den kanske, av mig själv, mest uttalade sådana - Fight Club (David Fincher, 1999).

 

Just nu är jag lite trött på filmen. Under våren skrev jag nämligen en C-uppsats i Filmvetenskap baserad på filmens innehåll. Mitt mål var att besvisa att Fight Club predikar marxism. Det krävde många omtittningar. Så pass att jag var rädd att magin skulle förstöras. Det gjorde den dock inte. Den blev bara starkare.

 

Jack (Edward Norton) lever ett, till synes, lyckat liv. Han har ett bra jobb och en fin lägenhet. Men han lider av sömnsvårigheter och är missnöjd med det mesta. För att tänka på annat och för att få perspektiv på sitt eget lidande besöker han regelbundet gruppterapi-möten. Dessutom inreder han sin lägenhet efter IKEA-katalogen och har all den senaste tekniken som går att få tag på.

 

En dag träffar han Tyler Durden (Brad Pitt). Tyler levererar ständiga oneliners och är allt som Jack inte är, men vill vara.

 

Därefter påbörjas en vänskap som resulterar i att de tillsammans bildar en klubb ämnad för slagsmål. Klubben växer i medlemsantal. Senare visar det sig att Tyler har större mål än så.

 

 

Jag har ingen lust att skriva längre om huruvida min tolkning skulle vara den bästa eller den enda rätta. Även om det var en av de största anledningarna till att jag tog till mig filmen när jag såg den första gången i tidig gymnasieålder. Jag vill istället påpeka att den är möjlig att se på vilket sätt man vill. 'Går inte alla filmer att göra det?', frågar sig skeptikern. Mja, mer eller mindre. Men aldrig är, eller har det varit så tydligt, som i Fight Club. Kritikerna såg den som otroligt kontroversiell. Nihilistisk, fascistisk, våldsförhärligande och homo-erotisk är bara några av alla kommentarer den fick i recensioner när den kom 1999.

Bortsett från innehållet är filmen, in i minsta detalj och mer än det, perfekt regisserad av David Fincher. Den är mörk i bild och skådespeleriet är klanderfritt av några ifrån Hollywoods (då och nu) mest kända skådespelare. I synnherhet pratas det om att Brad Pitts rollgestaltning ska ha varit hans absoluta höjdpunkt i karriären.

 

 

 

Se den, se den igen.